60 frågor på 60 minuter – strategin som hjälpte mig att klara AT-provet

Det skriftliga auktorisationsprovet består av tre delprov. Du har 60 minuter på varje delprov.

På realiaprovet har du 60 flervalsfrågor på 60 minuter.

Språkfärdighetsprovet innehåller också 60 uppgifter på 60 minuter: 40 luckor i två texter och 20 grammatikfrågor.

På terminologiprovet ska du översätta 60 ord, uttryck och termer på 60 minuter: 20 ord och uttryck i kontext och 40 fristående facktermer.

Det ger i genomsnitt en minut per uppgift.

Men det betyder inte att du ska försöka lägga exakt en minut på varje fråga eller term.

Tvärtom.

När jag själv skrev det skriftliga auktorisationsprovet använde jag en enkel tidsstrategi som gjorde stor skillnad för mig: tvåvarvsstrategin.

Jag gjorde först det jag kunde. När jag kom till en fråga där jag var osäker gick jag vidare. Först när jag hade gått igenom hela provet återvände jag till de svårare frågorna.

På så sätt fick en svår fråga aldrig ta tiden från flera frågor som jag faktiskt kunde.

Vill du se hur just du brukar reagera när tiden börjar bli knapp? Gör quizet innan du läser vidare – det tar bara några minuter.

Gör quizet: Vilken provtyp är du?

Tvåvarvsstrategin: gör provet i två varv

Strategin är enkel.

Första varvet: ta det du kan

Läs frågan och svarsalternativen.

Vet du svaret eller kan du relativt snabbt avgöra vilket alternativ som är bäst? Svara och fortsätt.

Står du däremot mellan två alternativ, märker att du börjar läsa samma fråga om och om igen eller inser att du behöver betydligt mer tid?

Markera frågan och gå vidare.

På terminologiprovet gäller samma princip. Om en term inte kommer direkt och du märker att du börjar leta efter översättningen i huvudet utan att komma vidare, lämna utrymme och fortsätt till nästa. Återvänd senare.

Målet med första varvet är inte att lösa allt.

Målet är att hinna fram till alla uppgifter och först ta hand om dem där du har god chans att hitta rätt svar utan att förbruka mycket tid.

Andra varvet: gå tillbaka till det svåra

När du har gått igenom hela provet vet du två saker som du inte visste från början:

1. hur många uppgifter som faktiskt var svåra för dig
2. hur mycket tid du har kvar

Nu kan du använda återstående tid på de markerade frågorna och termerna.

Kanske behöver du läsa ett alternativ noggrannare. Kanske kan du utesluta två av fyra svar. Kanske kommer du på termen när du ser den igen efter en stund.

Nu får den svåra uppgiften den extra tiden.

Men den har inte fått ta tiden från fem andra uppgifter som du kanske hade kunnat besvara direkt.

Varför kan tvåvarvsstrategin fungera?

Det finns forskning om tidsbegränsade prov som stödjer principerna bakom strategin.

I en forskningsöversikt från den brittiska provmyndigheten Ofqual från 2025 går Stephen Holmes igenom forskning om hur provdeltagare använder sin tid under tidsbegränsade prov.

Översikten visar bland annat att deltagare anpassar hur mycket tid de använder på olika frågor beroende på tidspress och upplevd svårighetsgrad. Den beskriver också strategier där provdeltagare hoppar över frågor för att återvända senare, varierar tiden mellan olika frågor och gör informerade gissningar när tiden blir knapp.

Ett av forskningsunderlagen är en studie av Harik med flera från 2018 om det amerikanska medicinska licensprovet USMLE.

Forskarna jämförde provdelar med mellan 28 och 44 frågor, men med samma tidsgräns på en timme.

Ju fler frågor deltagarna behövde hinna med, desto tydligare blev effekterna mot slutet av provdelen. I de längre versionerna ökade både mycket snabba svar och obesvarade frågor, samtidigt som träffsäkerheten sjönk framför allt mot slutet.

Det är viktigt för tidsstrategin.

Om du använder för mycket av din tid tidigt i provet kan konsekvensen bli att du senare måste fatta beslut under betydligt hårdare tidspress, även på frågor som du egentligen hade kunnat besvara.

Att lägga mycket tid på en svår fråga är alltså inte gratis.

Tiden tas från något annat.

En minut är ett genomsnitt, inte en regel

60 uppgifter på 60 minuter betyder inte:

Fråga 1 får en minut. Fråga 2 får en minut. Fråga 3 får en minut.

En enkel fråga kanske tar 20 sekunder.

En annan kanske behöver två minuter.

Det är inget problem i sig.

Problemet uppstår när du använder tre eller fyra minuter på en fråga innan du ens vet vad som väntar längre fram i provet.

Då lånar du tid från frågor du ännu inte har sett.

Det är just det tvåvarvsstrategin försöker undvika.

Du får först en överblick över hela provet. Därefter kan du använda den återstående tiden där den faktiskt behövs.

Du måste kunna lämna en fråga utan att känna dig säker

Det här är ofta svårare än det låter.

Du står mellan B och D.

Båda låter möjliga.

Du läser frågan igen.

Sedan D.

Sedan B.

Du försöker komma ihåg exakt vad du har läst.

Du tänker:

Jag borde kunna det här.

Och plötsligt har två eller tre minuter gått.

Här blir osäkerheten i sig ett tidsproblem.

På ett prov som AT behöver du kunna säga:

Jag vet inte ännu. Jag kommer tillbaka.

Det betyder inte att du ger upp frågan.

Tvärtom.

Du skjuter upp den tills du har säkrat möjligheten att besvara resten av provet.

Att återvända till frågor är inget tecken på att något gått fel

Att återvända till frågor är dessutom mycket vanligt i tidsbegränsade prov.

Ouyang, Harik, Clauser och Paniagua analyserade 2019 svarsbeteendet hos 27 830 personer som skrev det amerikanska medicinska licensprovet USMLE Step 2 CK.

I de analyserade provblocken återvände 99 procent av deltagarna till minst en fråga. 68 procent ändrade minst ett svar.

Bland dem som ändrade svar förbättrade ungefär 45 procent sitt resultat genom ändringarna, medan ungefär 28 procent fick ett sämre resultat. För övriga blev poängresultatet oförändrat.

Det går emot den gamla föreställningen att det automatiskt är dåligt att gå tillbaka till en fråga eller ändra ett tidigare svar.

Det betyder inte att du ska börja ändra svar bara för att du blir nervös.

Men om du under andra varvet ser ett konkret skäl till att ett annat alternativ är bättre finns det ingen anledning att hålla fast vid det första bara för att det var ditt första svar.

Den svåraste frågan ska inte få styra hela provet

Tänk dig att fråga 17 kräver tre minuters tänkande.

Fråga 18, 19 och 20 skulle däremot tillsammans ta en minut.

Om du stannar på fråga 17 tills du har löst den har du förbrukat flera minuter innan du ens har kommit fram till tre frågor som du kanske kan besvara direkt.

Med tvåvarvsstrategin gör du tvärtom.

Du markerar fråga 17.

Tar 18.

Tar 19.

Tar 20.

Och återvänder sedan.

Frågornas nummer bestämmer vilken ordning de står i provet.

De behöver inte bestämma hur du använder dina 60 minuter.

Osäkerhet betyder inte att provet går dåligt

En annan fälla uppstår när flera svåra frågor kommer efter varandra.

Du kunde inte fråga 18.

Fråga 19 var också osäker.

Och nu är fråga 20 svår.

Det är lätt att börja tänka:

Det här går inte bra.

Jag borde kunna mer.

Tänk om jag inte klarar provet.

Men tre svåra frågor berättar ingenting om hur fråga 21 ser ut.

En stor metaanalys av von der Embse, Jester, Roy och Post från 2018 sammanställde resultat från 238 studier om provångest.

Forskarna fann ett negativt samband mellan provångest och flera former av prestation, bland annat standardiserade prov och antagningsprov. Sambanden var huvudsakligen små till måttliga. Studien visade också att högre upplevd svårighetsgrad och prov med stora konsekvenser var förknippade med mer provångest.

Det betyder inte att nervositet automatiskt gör att du misslyckas.

Men om en svår fråga får dig att börja tänka på resultatet, nästa fråga och hela provet på samma gång har den börjat ta mer än bara tid.

Därför behöver du inte lösa känslan innan du fortsätter.

Du behöver återgå till nästa uppgift.

Fråga 21 är bara fråga 21.

Du behöver inte känna dig lugn för att kunna fortsätta

Du kanske kommer att känna att hjärtat slår snabbare.

Du kanske tittar på klockan och upptäcker att mer tid har gått än du trodde.

Du kanske känner dig betydligt mer nervös än när du satt hemma och övade.

Det betyder inte automatiskt att någonting håller på att gå fel.

Det finns experimentell forskning som visar att hur vi tolkar kroppens stressreaktion kan spela roll.

I en studie av Jamieson, Mendes, Blackstock och Schmader från 2010 fick deltagare som förberedde sig för GRE-provet information om att kroppslig aktivering under stress kan ses som något som hjälper kroppen att förbereda sig för prestation, i stället för som ett tecken på att någonting håller på att gå fel.

Gruppen presterade bättre på matematikdelen av ett övningsprov än kontrollgruppen. Samma mönster syntes senare i deltagarnas resultat på det riktiga GRE-provet.

Studien var liten, så resultaten ska inte överdrivas.

Men principen är användbar:

Du behöver inte tolka nervositet som ett bevis på att du håller på att tappa kontrollen.

Och framför allt behöver du inte vänta på att nervositeten ska försvinna innan du fortsätter skriva.

När stressen kommer: ändra inte hela strategin

Problemet är ibland inte att du känner stress.

Problemet är vad du börjar göra när du känner den.

Kanske börjar du rusa igenom frågor som du egentligen kan.

Kanske börjar du kontrollera varje svar två eller tre gånger.

Kanske tittar du på klockan efter nästan varje fråga.

Kanske börjar du ändra tidigare svar utan att egentligen ha fått någon ny information.

Då har stressen börjat förändra själva arbetssättet.

Håll i stället fast vid planen:

Kan jag uppgiften? Gör den.

Är jag osäker och märker att tiden börjar gå? Markera. Gå vidare.

Har jag gått igenom hela provet? Gå tillbaka.

Tvåvarvsstrategin ger dig något konkret att återvända till även när du känner dig stressad.

Börja inte räkna ditt resultat mitt under provet

Det kan också vara frestande att försöka bedöma hur provet går medan du skriver.

Det där var tredje frågan jag inte kunde.

Jag var osäker på fyra frågor i juridiken.

Hur många fel kan jag egentligen ha?

Problemet är att du inte har den information som krävs för att göra den bedömningen.

Du vet inte vilka av de osäkra frågorna du faktiskt har svarat rätt på.

Du vet inte hur frågorna längre fram ser ut.

Och varje minut som används till att bedöma hur provet går är en minut som inte används till själva provet.

När du skriver finns egentligen bara en relevant fråga:

Vad är nästa uppgift jag kan göra?

Träna tvåvarvsstrategin innan provdagen

Kammarkollegiet rekommenderar själv att använda övningsproven för att träna på att läsa frågor och svarsalternativ och fylla i svaren inom den utsatta tiden på 60 minuter.

Använd därför inte bara ett övningsprov för att kontrollera hur många rätt du får.

Använd det för att träna själva tidsstrategin.

Sätt 60 minuter.

Gör första varvet.

Gå vidare när en uppgift börjar ta oproportionerligt mycket tid.

Markera det du vill återvända till.

Gör klart hela första genomgången.

Använd sedan tiden som återstår på de markerade uppgifterna.

Det är en färdighet i sig att kunna lämna en fråga trots att man fortfarande känner sig osäker.

Den färdigheten är bättre att träna före provet än att försöka lära sig den i provsalen.

På provdagen: kom ihåg två varv

Om du bara ska komma ihåg en tidsstrategi skulle jag välja den här:

Första varvet: gör det du kan och gå förbi det som tar för mycket tid.

Andra varvet: använd tiden som är kvar på det du var osäker på.

Du behöver inte kunna varje fråga direkt.

Du behöver inte känna dig säker hela tiden.

Du behöver inte lösa provet från fråga 1 till fråga 60 i perfekt ordning.

Och framför allt behöver du inte låta den svåraste frågan på provet bestämma hur mycket tid du får på resten.

Säkra först möjligheten att besvara hela provet. Lägg sedan din återstående tid där den kan göra skillnad.

Källor

Kammarkollegiet. Tolkprovets upplägg (AT). Information om realiaprov, språkfärdighetsprov och terminologiprov samt skrivtiden för respektive delprov. Hämtat 2026. Kammarkollegiet – Tolkprovets upplägg (AT).

Kammarkollegiet. Förbered dig inför auktorisationsprovet för tolkar (AT). Information om övningsproven och träning inom provets tidsgräns på 60 minuter. Hämtat 2026. Kammarkollegiet – Förbered dig inför AT-provet.

Holmes, S. (2025). Time limits and speed of working in assessments: When, and to what extent, should speed of working be part of what is assessed? Ofqual Research Report 25/7267/2. Forskningsöversikt om hur provdeltagare använder tiden under tidsbegränsade prov. Hämtat 2026. Rapporten hos Ofqual/GOV.UK.

Harik, P., Clauser, B. E., Grabovsky, I. m.fl. (2018). A Comparison of Experimental and Observational Approaches to Assessing the Effects of Time Constraints in a Medical Licensing Examination. Journal of Educational Measurement, 55(2), 308–327. Studie om hur tidsgränser påverkar resultat i ett medicinskt licensprov. Hämtat 2026. Studien i Journal of Educational Measurement.

Ouyang, W., Harik, P., Clauser, B. E. & Paniagua, M. A. (2019). Investigation of answer changes on the USMLE Step 2 Clinical Knowledge examination. BMC Medical Education, 19, 389. Studie av svarsändringar hos 27 830 provdeltagare. Hämtat 2026. Studien i BMC Medical Education.

von der Embse, N., Jester, D., Roy, D. & Post, J. (2018). Test anxiety effects, predictors, and correlates: A 30-year meta-analytic review. Journal of Affective Disorders, 227, 483–493. Metaanalys av 238 studier om provångest. Hämtat 2026. Studien i Journal of Affective Disorders.

Jamieson, J. P., Mendes, W. B., Blackstock, E. & Schmader, T. (2010). Turning the knots in your stomach into bows: Reappraising arousal improves performance on the GRE. Journal of Experimental Social Psychology, 46(1), 208–212. Experimentell studie om omtolkning av stressreaktion inför GRE-provet. Hämtat 2026. Studien i Journal of Experimental Social Psychology.